Eleverna i Bräckeskolan faller offer för Humanisternas räder [Dagen].
Varför tror jag att det är Humanister [SvD][unt]?
Sedan många år uppmanar man även till urträde ur Svenska Kyrkan [Humanisterna] eftersom man inte kan acceptera att bara för att det stora flertalet av befolkningen inte tror på en personlig gud, fortfarande kan vilja stödja Svenska Kyrkan av ”allmän-andliga” eller kulturella skäl. Trots att så få tror på en personlig gud är det inte fler som är uttalade ateister eller humanister (det finns en avgärande skillnad) – utan folk i gemen är brukare av en sorts allmän andlighet (vilket rimligtvis gör att de ligger dåligt till hos både religiösa som ateistiska livsåskådningar).
Hur väl stämmer detta hat mot skolavslutningar i Svenska Kyrkans lokaler med deras egen verksamhet? Skulle man anmäla skolor som använder sig av Humanistiska inslag? Rimligtvis borde man det om man anser sig vara berättigade statsbidrag eftersom de är ett trossamfund [Sturmark]
”Vi vill framhålla att det begreppet inte bara omfattar teistiska samfund. Även buddismen är en icketeistisk livsåskådning och Sveriges buddistiska samarbetsråd erhåller statsbidrag.”
Alla som kommit i kontakt med buddistisk religion torde hysa ringa tvivel angående den stora skillnaden mellan den i hög grad andliga buddismen (till skillnad från hur den ofta speglas i Svenska media) och Humanism (som visserligen också lever i en lögn, men av mer försåtligt slag).
”En annan etablerad definition utgår från ett system av metafysiska normer som besvarar vissa fundamentala frågor. Den medger möjligheten men inte nödvändigheten av teistiska begrepp. Vi menar alltså att begreppet ”religion” i detta sammanhang måste definieras på det viset. Då inkluderas såväl buddismen som humanismen.
När regeringen refererar till ”religiös verksamhet” måste den ange vilken definition av begreppet ”religion” man stöder sig på. Vissa definitioner exkluderar humanismen och buddismen, andra inkluderar båda.
Termen ”religion” kan inte användas för att skilja dem åt.”
Här skiljer sig uppenbarligen min åsikt angående buddismens religiositet mot herr professorn i civilrätt, Jan Rosén, och ordföranden för Humanisterna, Christer Sturmark. Eftersom jag antagligen är den av oss som pluggat mest österländsk filosofi förbehåller jag min rätten till tolkningsföreträde. Om vi låter min bild gälla (och insinueras kraftigt om vi bibehåller Rosén och Sturmarks) så framgår tydligt att Humanisterna vill åt trossamfundpengar, och rimligtvis då ägnar sig åt sådan metafysisk verskamhet.
Vidare lever Humanister i en alldeles egen livslögn – ett antropocentriskt universum – till skillnad från t ex. ateister, vilka inte gör någon särskillnad för människan i skapelsen [Richard Dawkins c:a 24:00].
Kontrasteras inte detta mot Humanisteras egen deklaration av sin verksamhet? [Humanisterna]:
Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär – icke-religiös – livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism.
En antropocentrism strider mot en vetenskaplig kunskapssyn och har övernaturliga undertoner. Var tog det kritiska tänkandet vägen när detta och flirtandet med trossamfundsbegreppet skulle integreras i ”en kritisk inställning av religion, nyandlighet, och ockultism”?
Om en Humanist verkligen värnar om ett kritiskt tänkande borde denna person snarast avsluta sitt medlemskap i Humanisterna och bli konfessionell ateist istället!
Turligt nog visade elever vid Bräckeskolan råd på ledningens feghet, och anordnade en egen kyrkoavslutning. En God Jul till nästa generations bärare av civilkuragets banér vid Bräckeskolan!
Arkiverad under: Etik, Livsåskådning, Politik | Taggad: antropocentrism, Bräckeskolan, Buddhism, Christer Sturmark, civilkurage, humanism, Humanisterna, skolavslutning, Svenska Kyrkan
Först och främst tycker jag att det är en självklarhet att skolan ska vara religiöst neutral. Religiösa ritualer har ingen plats där, även om det är svensk tradition. Även icke-religiösa handlingar som tar ställning i trosfrågor är för en humanist fel då skolan ska vara neutral för att ge barnen högsta möjliga frihet att själv utvecklas. Till detta vill jag tillägga att Humanisternas prat om att vara ett trossamfund är nonsens.
”att det stora flertalet av befolkningen inte tror på en personlig gud, fortfarande kan vilja stödja Svenska Kyrkan av “allmän-andliga” eller kulturella skäl”
Om så är fallet så är det så klart inte så mycket att orda om men jag tror inte att SK medlemmar är medlemmar av den anledningen. De flesta vet nog inte ens om att de är medlemmar. Att SK har så mycket makt beror på deras trovärdighet som de fått genom höga medlemslistor som i sin tur beror på att man föds in i kyrkan.
Det är därmed inte sagt att majoriteten av Sveriges befolkning är ateister men ateister och humanister kan mycket väl vara andliga. Men det kan väl tas som en detalj i ditt inlägg kanske?
Strikt talat är det sällan avslutningen utgör en gudstjänst. Det är alls inte någon självklarhet att religiöst innehåll skall vara bannlyst från skolan. All kunskap faller till sist på axiomen och blir en trossats – så om vi ska utesluta allt med fundament i trossatser blir det inte så mycket skola kvar. Även om vi inte ägnar åt oss dylika navelskåderier så är själva syftet med skolning indoktrinering, och om vi inte ska indoktrinera i något ämne kan vi inte heller lära ut några referenser – då kanske vi uppnår ett zentillstånd om vi har tur, men kunskap kräver inskränkningar (definitioner). En neutral skola är därför en omöjlighet.
Det kan ju knappast vara tillfredställande att ordföranden för ens förbund hänger sig åt nonsens.
Att påstå att Svenska Kyrkans medlemmar är ovetande medlemmar ett decennium efter separationen från staten är väl ändå att idiotförklara större delen av befolkningen? Detta argument var kanske aktuellt i och kring millennieskiftet, men knappast därefter. Det ser vi bland annat på medlemsfallet när Svenska Kyrkan agerat mot sina medlemmars syn på vad sominnefattas i begreppet kristen kyrkoverksamhet (t ex under Ecce Homo).
På Humanisternas webbplats deklarerar man ett klart motstånd mot en andlig dimension i tillvaron, men att man accepterar att vissa vill hänge sig åt sådana villfarelser. Jag har svårt att se hur man kan skilja andlighet och den andliga dimension man bekämpar hos övriga samfund på ett lämpligt sätt. Andliga Humanister tycks mig alltså vara en paradox.