Jag tänker naturligtvis på socialtjänsten – Sveriges Gestapo. Tanken med socialtjänsten är nog god, men i realiteten tas inte kontakt med de kompetenta externa resurser som det är tänkt att man ska kontakt med (psykolog t.ex.), och tar man kontakt så struntar man i resultatet om det är ”fel”; en socionom läser inte en enda poäng psykologi kan ju tilläggas. Istället för stöd i hemmet eller utbildning och uppföljning rivs många barn upp från sina hem på mycket lösa grunder – detta som är tänkt att vara en sista utväg eftersom
- det är ytterst traumatiskt, och
- det nya hemmet ofta ger ännu sämre förutsättningar för barnet.
Lägg till detta ett angiverisystem inom vård, skola, etc. som nästan enbart drabbar andra en den grupp föräldrar som behöver hjälp – hur många barnmisshandlare går till akuten med sitt barn!? Pappor får sällan ensam vårdnad (istället ges ofta ensam vårdnad till mamman om hon vägrar samarbeta), trots att ny forskning visar att barn boende hos pappan uppvisar färre psykiska besvär!
Det är dags att Kristdemokraterna vänder socialtjänsten bort från maktmissbrukande underbetalda socionomer och kommunismens angiveritänk (man skickade grannen till Sibirien för att överta deras större, finare, lägenhet), och mot:
- Stöd till familjer (på riktigt, inte på papperet),
- Objektiva utredningar av kompetent personal (dvs. i de flesta fallen inte socionomen själv),
- Riktigt, tydlig, objektiv, dokumentation,
- Information om rättigheter och skyldigheter individen har gentemot socialtjänsten i aktuellt fall,
- Insikt att föräldrabalken inte heter mammabalken,
- Motverka maktmissbruk,
- Verka för att socialtjänsten följer socialstyrelsens riktlinjer,
- Införandet av en (lätt tappad) socialsekreterarelicensiering som omprövas vart femte år.
När vi har vår partiledare på socialministerposten och en motion om ökat evidenskrav inom socialtjänsten vore det ju konstigt om vi inte kunde sluta att jämställa oss med Kina och Ryssland i rättssäkerhet, och istället bli ett föredöme för resten av världen!
”Det finns ju barn som far illa” rättfärdigar socialtjänsten det extrema intrång i privatlivet som man godtyckligt utsätter sitt ”klientel” för; vi måste våga kräva en bättre konsekvensanalys än så! Om sjukvården tilläts arbeta under samma devis skulle vi lägga miljarder på att vägra pensionärer en värdig död, utan tvångskoppla dem till livsuppehållande instrument trots att ingen modern medicin kan rädda dem undan död av åldersvaghet. Man måste alltid ställa resultatet i relation till lidandet.
Om dessutom socialtjänstens insatser förstör oftare än vad de hjälper familjer och individer så är det vår plikt att besluta om ett omdanande av organisationen från grunden i stället för att vandra i socialismens och extremfeminismens ledband i deras häxjakt på kärnfamiljen!
Länkar:
Arkiverad under: Politik | Taggad: kärnfamiljen, kristdemokraterna, maktmissbruk, rättssäkerhet, Socialtjänsten
