Förhoppningsvis har Birgitta Rydberg rätt när hon lovar PI fortsatta medel, trots det omdanade tilldelningssystemet.
Jag tror också att detta kan vara första steget i en viktig reform av Sveriges psykiatri, som tilldelats alltför knappa resurser. Förhoppningsvis kommer större resurser så småningom att läggas på en bättre och mer omfattande psykiatrisk vård än den vi sett under socialdemokratisk flagg. Det kan i förlängningen visa sig nödvändigt att öka antalet boenden integrerade i en vårdapparat. Under min utbildning till underskötare antydde lärarna att främsta anledningen till den massiva avvecklingen av antalet vårdboenden för psykiatripatienter inte var av humana skäl, utan för att en kommun kom på ide´n att flytta ut patienterna till sina tomma lägenheter av kostnadsskäl. ”Påsmannen” här i Kramfors är ett praktexempel på någon som övergivits av den svenska vården, och antagligen inte klarar av ett eget boende (p.g.a. markstrålning kan han inte bo i lägenhet, och har lager på lager med plastpåsar att skydda mot baciller – inte för att han tvättar bort dem särskilt ofta)
Arkiverad under: Noterat | Taggad: psykiatrireform
