Orwells Sverige?

War is Peace
Freedom is Slavery
Ignorance is Strength

Jag håller i mångt och mycket med Svenssons insändare i SvD, bortsett från lite formalia kring äktenskapet – jag anser nämligen att det ska vara som det var en gång i tiden: staten binder två (eller fler, för den delen) personer juridisk enligt en partnerskapslagstiftning; kyrkans ansvar ligger i själva välsignelsen, och den religiösa akten (äktenskapet).

Jag anser däremot, precis som Svensson, att äktenskapet (termen) gör sig bäst kvar hos de religiösa samfunden – särskilt med tanke på de associationer ordet ger.

På samma sätt som sambor idag åtnjuter samma (eller i princip samma) skydd som ett äkta par bör HBT-samfälligheten kunna ges samma juridiska skydd som ett heterosexuellt, samboende, par. (mer läsning)

Något annat väldigt viktigt Svensson tar upp är värdeskiftningen i samhället, och den medvetna styrningen av denna.

Låt mig först beröra något fundamentalt – värdeförändring i en kontext där etikens ramar definieras utifrån själva systemet:

Antag att antalet människor som slipper helvetet, utan får inträda purgatorium baseras på en normalfördelad ”karmaskala” – säg människor mellan första och andra kvartilen.

Nu tar Lucifer semester ett par centennier, och i princip alla slutar med onda gärningar (en överförenkling av ondskas natur).

Skalan förskjuts snabbt, så att de som gett för lite kollekt går direkt till helvetet – och till sist får till och med helgonen smaka på spettet.

Det finns med andra ord vissa fördelar med ett externdefinierat fundament. En etik och samhällssyn som ska genomsyra ett samhälle måste vara i generationer – för det är med generationer man bygger samhällen, inte mandatperioder. Det är illa nog att driva vind för våg på öppet hav – men tänk om Lucifers vikarie har en egen agenda?

Det Svenska Projektet har vissa likheter med kommunismens syn på människan – en cell i en organism, vars enda funktion är att anpassas.

Lägg till ett sådant utgångsläge det gudlösa universumet – där människan skapar sina egna ramar – där vissa människor skapar ramar för Systemet – Systemet som finns för en total indoktrinering (istället för en moderat sådan, de nödvändiga spelreglerna för ett samhälle).

Orwell beskriver något liknande i sina böcker – hur långt ifrån krimtänk är Sverige, och hur undviker vi en sådan utveckling samtidigt som en ”sund” sekularisering upprätthålls (vi riskerar knappast att sluta som bibelbältet i USA, men i dagsläget närmar vi oss Humanisternas fanatiska antireligösa rörelse, (falska) retorik, och demagogi (A,B,C,D ), med stormsteg)?

(mer läsning: The Philosophy of Humanism)