IP-TV finns idag i många former. I praktiken används nog detta ganksa snäva uttrycken för hela den uppsjö av mediaströmningar som går över annat än elektromagnetiska vågor – eller till och med att man ”kvalar in” beroende på kodningen – den nya revolutionen handlar som bekant om användandet av paket istället för rikskringkastning.
Kvalplatsen får väl gå till tjänster som Youtube, med alla dess efterföljare.
Youtube (och efterföljarna) använder samma teknologi som övrig IP-TV, men sänder ju faktiskt inte primärt TV, eller TV-liknande inslag – de gånger det sänds bekämpas det som regel. Lexx’ skapare tjänar ju knappast på att deras serie ligger ute på nätet…
Digital-TV borde också nämnas – oavsett protokoll som används så byggdes ju en hel del av det markbundna TV-nätet ut samtidigt som, och använder dedikerad brandbredd av, det optiska bredbandsnätet. Satellit är en gammal teknik, bortglömd i hypen, men använts länge för både TV och datakommunikation – frågan är om man använder datagram.
”Riktig” IP-TV räknas väl egentligen bara till exempel SVT Play och andra kanalers webbarkiv, samt Joost.
Joost ligger för tillfället i beta, och är en svenskutvecklad, reklamfinansierad, mediaströmningstjänst som använder P2P-teknik för att öka hastigheten och minska trafikkostnaden för de egna servrarna.
De har ett relativt stort kanalutbud, men jag hoppas att Gongs kanal snart kommer att sända något med mer innehåll än fan-service-baserade Ikki Tousen. Joost förmedlar nämligen strömningstjänsten till andra parter, och producerar inget eget material – även TV4 finns representerat på Joost.
Om bara min ISP kunde tilhandahålla mina 2Mbps istället för max 350 Kbps så skulle buffringen inte vara något problem heller…
En spännande teknologi värd att testa redan under betatestningen – enda problemet jag stött på har varit försvunna kanaler, och att programmet ibland kraschar när det ska stängas av. Inget att avskräckas av m.a.o.
Arkiverad under: Noterat | Taggad: Digital-TV, GONG, IP-TV, Joost, SVT Play, Youtube
